Sanningen, svaret på livets gåta, ligger den ?

I betraktelsens öga, i den fullt ut levandes hjärta,
i gränslandets fönster, däremellan, inte alls?

Ligger den, som en diamant, skapad av tidens stoff,
pressad,
trampad...
mellan evighet och början,
på botten av livets brunn, slipad av insiktens vatten.

Tycker sig ibland förnimmas, oändlig,
vacker och fullkomlig,
nästan gripbar, ändå onåbar...

Förnimmelsen...
kanske en hägring i öknen, en feberyra i en överhettad själ.
Kanske bara en reflektion på ytan från livet och ljuset ovanför,
från den djupaste världsrymd stor och oförklarlig.

Livet som skapats ur det minsta atommyller , till det största av mirakler...att födas till ovetskap.
Otillfredsställt, utforskande, fantastiskt
levande liv.

Sanningen, svaret på livets gåta,
en manifesterad längtan,
en dröm om mening?