Hat väller upp i mitt inre..
Hat till mig själv

hat för att jag aldrig lyckas hålla mig från..
För att jag aldrig kan stå emot impulsen

impulsen att skära mig sönder och samman för att döva min själsliga smärta.
Impulsen att proppa mig full med tabletter för att slippa känna min själsliga smärta..
Allt för att slippa känna den..
Allt för att slippa behöva rida ut stormen..

Jag är så förtvivlad, så trött så slut på inre krafter..
jag antar att detta blir slutet..