anar att natten som börjar i fjärran
det vilar en tystnad utbred över skogens
fjärran plats

vindens viskning susar bland trädtopparna
inför solens sista strålar släptes himmelens
alla färger fria

naturens egna dofter sveper tag i mig och
erövrar mitt väsen och vinner  emot all
omvärldens ångest och alla måsten

bildar evighetsnu i sekunden