Stelnar till kan inte tro mina öron
din röst är lika hård och kall som dina ord
dina ord landar som en tickande bomb mitt i hjärtat

när jag förstår så töms mitt inre
rakblads vassa ord skär mitt hjärta
ditt budskap blir till en lavin över min själ

min ögon blanka som isen om vintern
i deras reflektion är bara ditt svek
känner knappt tårarna på mina kinder

kedjan av lögner runt sanningen brast
nu sitter kedjan runt min hals
du drar åt den så varken ord eller luft kommer fram

kärlekens låga utplånad
mörker, mörker överallt
är allt som finns kvar av mig

allt jag kan hoppas på är nytt ljus
ljuset av slutet