På skvalradion...Hrrm, HRRRM...
Jag börjar om...
(nervös)

På kvalradion i offentlighetens sal
Höres vanligen en skral
Baktakt
Någonting om rött rött vin

(glöm att jag rimmar på "fin")

Då tänker jag som så ibland
Att det gör väl ingen skada
Musik är musik
Jag är mogen nu
Alla får väl lyssna på vad de finner njutbart

Men den tunga och äkta baktakten
Den
Och endast Den
Enbart
Den som sätter din hjärna i trans och din själ i brand

När jag mår bra lättar den mitt sinne
När jag har ångest så...tjaa... så lättar den mitt sinne

Ibland

När vardagen är normal och sisådär
Du kan ge dig Jah på att baktakten är där

Det är någonting med den hypnotiska takten
Takten som jag måste ge mig akt för
För baktakten nästlar sig in i mitt bakhuvud
När jag lutar bak huvudet på soffkudden
Du kan vara gul, svart, vit eller brun
Njuta musik i baktakt, handlar icke om färgen på din hud
Nej baktakten har som sagt ingen baktanke
Ingen hjärntvätt, bara goda vibbar, inga falska bud
Min halsduk bär färgerna röd, grön och gul
Hedning är den som inte känner Kejsaren med stort K
Haile Selassie I som Gud

Fast hur var det nu egentligen?
efter den rödgröngula penslingen?

Baktakter skulle ju inte ha några baktankar
Jo jag tackar

Från och med nu
Köper jag sekulära svenneskivor på bensinmackar


(You don´t have to be dread to be rasta)