Otro
Va
Vad
Konstigt
Växlar
I
Moral
Denna
Hjärna
I
Upplösning
Misstro
Stänger
Kärleken
Så klart
Är
Insikten
Pappan
Gråter
Av
Tung
Skuld
För
O förmåga
Till helande


Stickande isblå låga
Flippande nyans av rödglödgat järn
Resande i nyhugget gräs
Strulande livsöde parodi på existens
Arg svart frustration vilande i urgröpt gruva
Jiddrande kommitté av miljarder termiter
Förgörande gråkletigt avund
Detta är hämmande intighet

f
ö
r
l
nåd
t
e
l
s
e

kärlekslös asfalt
tittar upp i hämndens kök
letar och finner ozonhål på själens himmel
flugor vandrar i alienerat blod
suktar efter mänskligt DNA
sökande saliv letar sig in i minsta skrymsle
upptäcker naken tomhet