Bedjande händer prydda med knogjärn
Vi hade sett genom skyddsglaset
Något sprack, men vi tog spjärn

Armar sträcktes ut i onåbar ändlöshet
Slaget var ditt
men ingen ville hålla din hand eller andlighet

Du lekte passionerade anletsdrag
\"Vackraste hår en vind kan tänkas leka i\"
Nej, du är inte den som ljuger, sa jag

Min kära, vi kan leka Gud eller alla andra män
(Nattsvartarste humorn
Den som skär dig, min vän)

Jag slutar inte ursäkta mina ögon
Men, du kanske är kartan i mitt vilsa liv
- Eggen till min vassa kniv

Inget var som vi förutspått eller bestämt
Men slutet var en musikals början
och någon annan fick stå kvar där tomhänt