Solen går ner
långt ner under mitt kalla golv
Som så många gånger förr
bedrar ljuset mig

Stoppljus blinkar och minnen river
Två klara och vackra färger
- de som har etsat sig fast på min näthinna
Du, och så jag

Mina händer greppar tag om skarpa konturer,
vassa kanter
Men jag slinter
och mina händer färgas röda

Kanske slukar världskartan på väggen mig
och jag blir uppdelad i oceaner och kontinenter
Kanske blir jag staplad i bokhyllan
och läst, om och om igen

Aldrig, aldrig
ska blått blod pumpas i mina ådror
Bara en ynka svettdroppe ska träda fram
rinna nedför och pryda mina väggar
Detta enda tecken på vad som en gång varit mitt hem

Mitt jag