Jag nickade på huvudet
men du förstod aldrig
Jag smekte dina kinder
men du kände aldrig hur kalla mina fingrar var

Jag grät i regnet
och frågade mig själv
vem om inte du - ska slita bort tejpen som så länge förseglat min mun
Jag sprang över motorvägen
och hoppades på att Gud
om inte du - skulle ta min hand och värma den i sin

Allt jag behövde var chansen
Allt jag behövde var de där små blickarna
som betyder mer än du någonsin anat

Och trapporna blev aldrig riktigt lika korta
när du inte fanns där och besteg dem tillsammans med mig

Jag hade alltid undrat
varför jag släppt en sån underbar människa så otroligt nära, inpå mitt skinn
Ja, så nära så nära, att jag låtit dig känna lukten av mig

Hur kunde du bemärka mig
med dina äckliga, betydelselösa, kvävande (och så underbara) ord
Hur kommer det sig
att dina ögon fortfarande finns kvar i mina drömmar
och iaktar varje steg, andetag jag tar

Jag önskar dig inte längre
Låt mig vandra vägen själv
Låt mig bestiga trapporna
och minnas med glädje hur jag klarat uppförsbackarna på egen hand

Låt mig jaga någon annans skugga
Din är alldeles för vacker