Jag kan fortfarande känna mangosmaken på tungan
flera timmar efteråt
(flera veckor, månader)

Vattenytan är sådär spegelblank
och sia-burken flyter runt där som om ingenting
Den har blivit en vacker liten båt
(Jag gav den till och med en liten pinne som mast)

[ Kan man segla över världshaven i en glassburk? ]


En hund vill inte hoppa i båten, och lilla Josefine sjunger en Carola-låt
Stackars unge, tänker jag
En snubbe glassar runt med sina blanka solglasögon i sportig modell
Det bara stinker mansgris om honom
så fräsigt

Folk sitter på bryggan
de pratar samma strunt som för 10 år sedan
men vad rör det mig
Jag kan sitta 2 meter från dem
och de ser ändå inte mina tårar
för varken mina tårar eller jag har aldrig riktigt funnits där

Det har ju alltid handlat om att stoppa något i munnen
(Bara det inte är mitt hår, för jag vet att ni tycker det är äckligt)

Ni är så genomskinliga
Vad är väl ålder mer än tid
och tid, något som människan bara hittat på

Men jag förstår precis
och jag kan skriva hela dagen
om hur min sommar smakar mango och hur jag läst motioner i RakVänster
om och om igen, men inte ett skit har fastnat
för meningarna och orden flyter ihop
Jag svettas, jag är törstig
Och så kommer du med ditt snack om meditation
men inte ens det är jag kapabel till

Jag vill dyka i klart vatten
Jag vill fotografera vackerhet
men samtidigt inte alls
Jag har ingen ork, jag vill bara sitta här och vänta
på allt och inget
Fastän jag kan skaka på rumpan
precis som tjejerna i 50 cent\'s videos (och alla andra pampersreklamer)

Jag dansar hellre, är sådär underbart kroppslig
Försvinner för några minuter eller så, du vet
Men det spelar ingen roll
jag är lika kvävd ändå, för jag räcker inte till
Ingen och alldeles för många hör mig
och dagarna är sådär spegelblanka