Souvenirs rouges de sang
[How I wish things undone]

och när jag klöste på väggarna
fylldes mina naglar av gårdagens damm
Enträgna fåror som aldrig riktigt vill försvinna
bara finns där, förmörkar min tillvaro
Sorgenätter då jag outtröttligt spelat upp samma scenario i mitt huvud
om och om igen, denna saga som slutade annat än lyckligt

Men ljusa sommarmornar syns det inte, att något ätit av min själ
Det finns inte tid att beklaga öppna sår som inte längre blöder

Livskanalerna tycks vara förseglade av hopp
i ådrorna pumpar blodet ånyo
och versalerna som strömmar ur min mun är allt annat än otillräckliga

Souvenirs rouges de sang
[Men blodröda minnen blir tomma i ljuset av nuet]

Jag har öppnat upp mina lungor och besjunger mitt enfaldiga lilla jag
(Vad tjänar det till att gräma sig över trasiga sekunder
när jag istället kan blottlägga mig själv här och nu
och förbränna alla dagar jag alltid velat lägga bakom mig
För du är värd alla mina ord och tankar, du är värd mig på papper)

Min mångfacetterade vardag må vara förvirrande
Men nyanserna går obemärkt förbi mig
Vad spelar kroppslig hemvist för roll, när jag funnit ett hem för mitt hjärta igen

Varför riva broar
när man istället kan bygga dem?