Hennes allvarliga blick kastar hat på oss alla.
Det onda började gräva i henne tidigt, tidigt.
\"Att älska det vackra är att glömma det onda\",
tänker hon när räddningen sprider sig i hennes kropp.

Men hon älskar det vackra, det ljusa och det lilla.
Även om det vackra, det ljusa och det lilla
aldrig ser henne för vad hon verkligen är.
Hon önskar att människan kunde se bortom det ytliga.

Våra allvarliga blickar kastar hat på hennes slitna, illa tilltygade kropp.
Vi glömmer att vi alla är tilltygade på det ena eller andra sättet.
För vi älskar det vackra, men glömmer det onda,
i stället för att se det onda för vad det verkligen är,
och låta det onda bli en del av det vackra.