lägger en hundring eller två i min keps
blir besviken
på att ni inte förstår
omöjligt
att lära gamla hundar att sitta
verkligen
visst jag är inget proffs på att bete sig
men ni kan fan inte bete er
slänger ur er era absurda påståenden
fattar inte
empatibefriade
kan inte leva
kan inte
oförmögna
lägger en hundring eller två
i min keps
har inte bett om det
men är tvungen att ta emot
och tvungen att tacka
försöker ibland säga upp kontakten
men blir pank
behöver låna
blir dumpad
behöver någon
minns alla slagen
all skam ni tvingade på mig
alla tårar
ett barn ska aldrig behöva
trösta en vuxen
känna skuld över dennes mående
kvartsamtal
tre mot en
tre vuxna mot mig
ett barn
tvåa i matten
en örfil
man äter vad man tagit på tallriken
men den där patébiten
fick jag inte i mig
satt i timmar utan att äta den
eller om det var min bror
för ni förstår, mina minnen
flyter ibland ihop med hans minnen
mina känslor
en vodoodocka
fjärrkontrollen fick man inte leka med
inte grytlapparna
för dom hade mormor stickat
inte sparka boll mot väggen
för det bankar
och mamma har ont i huvet
bakis
men det förstod jag först senare
många år
varför somnar pappa alltid vid teven?
min uppgift att fimpa ciggen
hjälpa honom till toaletten
när han råkade kissa i min brors säng
lyfte madrassen och tömde
det här behöver vi inte säga till nån
ett återkommande mantra
blev mycket vi inte behövde säga till nån
hatar ert sätt
era porslinshundar
era nya köksluckor för 12000
och er julservis
ni får ju ändå aldrig några gäster
ni har ju ändå inga vänner
ändå
ett barn slutar inte älska sina föräldrar
det slutar älska
sig själv...