Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Du


Du var den jag mötte där och då och på ett ögonblick förlorade jag mig själv när jag mötte dina ögon allt stannade upp allt blev tyst bara du och jag våra blickar som förlorade i varandra. Visste där och då att du skulle bli min så oundvikligt aldrig kännt något liknande du kom och du sköljde över mig med en kraft som jag inte trodde fanns. Händer som måste röra smeka brännheta
stunder av lust av högljudda ljud från oss ihopslingrade som ett det var du och jag och inga andra.så nära en själsfrände man kan komma det jag tänkte sa du och jag förundrades över det så hur kan två människor vara så otroligt galet förälskade vi kunde en stund här på jorden Du och Jag!!
Men du var inte min att få ha hos mig föralltid




Fri vers av ad astra per aspera mot stjärnorna
Läst 233 gånger
Publicerad 2009-01-19 20:26



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

ad astra per aspera mot stjärnorna