i ett kallt västerås, där andetag blir till rök
springer vi längst vana gator
från ett livat torg
till våran tillflyktsort
fem
trappor
upp

och vacker,
jag bara undrar
springer vi för att världen inte ska hitta oss eller
springer vi för att inte hitta varandra

vacker,
kan vi inte bara springa ifatt den tid som tillhör oss
fast jag vet, jag vet , jag vet
att det är svårt att släppa in någon så nära inpå
för att tillslut ändå säga att det är lätt att det vara efterklok

men vacker,
vana gator får ny charm när du går bredvid
och jag är ingen i jämförelse
här i ett kallt västerås, där andetag blir till rök