I väntan på att dagen tar slut
prövar jag var olevd minut
Väger den lätt med ord som är tunga
har de levt ett gammalt liv
eller är de ännu unga.

Doftar de av hemligheter, av blommande Lupin
eller smakar de av asfalt och surt gammalt vin.
Har de modet att följa mej
kanske är det jag som inte törs
Vågar de ta tag i mig
utan att livet störs.

Så här i mörkret när natten stundar
där kudden är mjuk och ögat blundar
Kan jag åtminstone vara säker på det
att mina minuter är det bästa jag vet.