Jag skulle vilja ha en sån där Röst.
Du vet, en sån som gör att till och med
tåget stannar innan det ens är rött bara
för att gråta ur sig några diedelskvättar av rörelse
i sin fastspårade själ.

Jag skulle vilja sjunga med den för dig.
Varje natt då du ska sova och du skulle luta
ditt vackra ansikte i dina händer och sucka utav
lycka att jag sjöng just dig till sömns.

Men jag har ingen sådan och tåget bara forsätter
att tuffa på och skiter hur som helst i sin själ och du

du skiter hursomhelst i mig.