Jag blev till alldeles för tidigt
Mina händer borde varit unga
och min kropp stark och ren

Du sa ingenting när jag förundrat
betraktade ansiktet som du älskar.

Du kysste och jag visste.

Jag fick sova länge den morgonen för
att tröttheten skulle kännas mindre tung
och mer uthärdlig.

Du har burit mig förr och dina armar är starka.

Jag vet att i varje morgon föds liv. Och när smärtan brister
i mina leder

Vaggar du mig varsamt till ro. Din famn älskade, din famn.

Och när jag skriver och orden tar slut så
säger du fortfarande ingenting.

Men jag vet.

Jag blev till i tid.

För att älskas utav dig.