När sanning kommer fram
kryper jag i stoft
du lämnat
över vår tvåsamhet

Under sängen rullar dammet
fram i sanning
det är inga änglavingar
det är
ensamhet

Och när dagen
vi ser varandra
frågar vi
varför


Och ingen av oss svarar

jag står naken,
dammig men din

Och dagen vandrar.

När någonsin randas kvällen
När älskar vi
så att änglavingar flyger?