Och man vill lägga sig i skogen
och blunda i evigheter
och man vill smeka ett vindnupen
rot som villat luften
i snirkelbanor alltför länge
så att den blivit så där mjuk och len
som bara rötter kan bli.

Och man vill tänka sig att
roten skulle kunna vara din hand och
i min så skulle den bli varm och
levande.

Men ute är det en halv meter snö
och minus 16 grader och jag sitter
inomhus tom och stel och
kan inte förstå att du faktist såg
äldre ut än mej och att dina fingrar var så
kalla och att jag inte kan gråta.

Och att allt är så tomt.