Varje sekund blir en kamp för att sitta still
för att tiga och acceptera faktum

För att trycka tillbaka varje uns av osäkerhet

Innerst inne är du ändå

fast

Kedjorna
de är kalla som is och bränner hål i ditt kött
Får din strupe att dras ihop
Inte ens skrika kan du

för då ser världen dig

Du grät då de stängde ännu ett fönster
för det blev mindre och mörkare än förut

Du grät för att sedan slå dig själv

Fastfängslad
sliter bort huden, köttet och benet som håller dig fast
för kedjan ger aldrig med sig

Instängd
Trasig