Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Till minne av en barndomsvän, vet inte om hon lever idag pga hennes missbruk..


tårar rinner kanske parallellt men inte uppåt


Jag minns när vi sågs första gången
vi var på kurs med ett ungdomsförbund
vi blev förlagda i samma stuga
Hon hade ett stort leende
rågblont hår
massor med energi

Vi sågs nästa kurs med
hamnade i samma stuga
många trodde att det var något mellan oss
men vi var vänner bara för jag var för blyg
hon gillade det farliga och vilda
inte det trygga

Kontakten hölls
vi sågs ibland
morsan gillade inte henne
men det är klart hon tålde inga tjejer i min närhet

Hon träffade killar
de var aldrig lugna utan alltid lite konstiga
hon flyttade ihop med en kille i närheten av mig
minns när jag hälsade på
det var alltid supa och festa som gällde hos dem
sedan kom haschet
blev bjuden men tackade nej
såg hur hon började förfalla

från att ha varit en pangbrud
blev hon en pangad brud
mer och mer tom inombords

tappade kontakten när jag lämnade stockholm
insåg att hon var ett sjunkande skepp som sökte sig mot isbergen
för att gnida sig mot faran

många år senare
fick vi kontakt igen
hon hade hamnat på hem på grund av tablettmissbruk
hälsade på en gång
hon hade en kille där med som var skum

det skrämmande var att hon var inte den barndomsvän jag vårdat minnet av längre
hon var bara ett förfallet skal
en uttorkad blomma
där livets vatten runnit ur efter lång vanvård

jag minns vår sista kram
men jag tror inte hon minns mig mer

minns bara första gången vi sågs när jag gick därifrån
och undrade hur kan det bli så fel

drömde en dröm om henne häromnatten
vi satt på några stenar vid stranden
och pratade om när vi var tonåringar
men vad vi sa minns jag inte
bara hennes sorg och tomhet
vet inte om hennes skepp kommit i hamn än eller om hon lyckades sänka sig till slut i förnekelsens och glömskans dimfyllda hav

du var min vän en gång
vet inte vad du är idag
men jag var din vän en gång

vet inte om jag borde fälla någon tår
men jag såg dig aldrig gråta
du log alltid även om dina ögon avslöjade dig
dina tårar rann kanske inte parallellt ner
men de rann inte upp heller
undrar ibland
vart tog dina tårar vägen
eller var det de som dränkte dig inombords?




Övriga genrer av Nikolai Jungsin VIP
Läst 262 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2009-06-22 10:39



Bookmark and Share


  Öknens Ros VIP
sorgligt med din barndomsvän....stark text...
2009-06-24

  Lotti
texten griper tag i mig
2009-06-24

  Sturesdotter
väl gestaltat
2009-06-22

  Suzy med punkterna
Starkt skrivet och slutet är mer än perfekt (skrivmässigt)
2009-06-22

  Junitvillingen
Stark berättelse om vänskap och hur livet kan förändras - hur skiftande ens fortsatta tillvaro kan komma att te sig. Minnena finns där av den svunna tiden, de kan göra både gott och ge smärta. Att dessutom inte veta om barndomsvännen finns i livet skapar tankar, undran. Berörs av din text på djupet!
2009-06-22
  > Nästa text
< Föregående

Nikolai Jungsin
Nikolai Jungsin VIP