(It keeps on falling
And it keeps feeling wrong
But the world’s in a hurry
When you make a decision
You can always take it back )


Det droppar fortfarande, från när solen sken sista gången. Jag hittade aldrig ett mönster, men det är väl klart vi fortsätter, som vi alltid gjort, om du vill. Tänk om det vore så varmt hos oss, att hela världen kunde leva på den värmen. För egentligen hade jag tänkt mig att det skulle bli annorlunda. Det regnade när vi skulle ses, och det ändrade det hela redan från början. Jag ville ju att vi skulle gå till vårt ställe, men vi fick gömma oss under bron istället. Dina glasögon blev blöta, så du kunde inte se mig på riktigt. Och det kom fram en katt, jag hatar katter!

Jag kände på mig att om jag fortsätter nu, så skulle allt gå fel, men det var redan försent, för jag hade omedvetet tagit din hand. På vägen dit, vid övergångstället, hade de vita strecken varit gjorda i sten istället för ditmålade. Sen kunde du intala dig själv att du var stark, men jag såg hur du skakade, du var blek och vacker

Jag minns när du förra hösten blygt frågat mig om jag hade en cigarett, och senare fick jag veta att du inte ens rökte. Du var inte som jag hade tänkt mig, men visst kan man lära sig att älska.


(No, I used to love you
In the sweet summer breeze
But you always shivered,
When the sun disappeared
With our love)


Det började åska och jag tryckte din hand och jag såg att du ville kyssa mig, men jag vände mig åt andra hållet. Du satt bara där och var meningslös för mig! Hur ska man berätta för någon att man egentligen inte finns? Det finns en kropp, men inget mer. Du klappade mig på kinden och log när jag sa att du inte älskar mig. ”Lilla gumman”. Det går att ljuga bort ett helt liv.


(You think a lie,
Doesn’t it feel good?
Then tell me dear,
Doesn’t it feel good?
When the sun always shines on us)


Jag började berätta om när jag var liten, och min syster dog. Hon hette Josefin, var två år äldre än mig och visste allt. På morgonen hade hon sagt att hon skulle gå ut och se på soluppgången, jag fick inte följa med. En vecka senare hittade man hennes kropp i ån, nära kyrkan.


(You think a lie,
Doesn’t it feel good?
Then tell me dear,
Doesn’t it feel good?
When the sun always shines on us)

Jag kände hur du såg på mig med tårar i ögonen, och då hatade jag dig. Du skulle alltid vara så jävla äckligt känslig och förstående. Visst kan man lära sig att älska, men inte att hata. Jag minns inte när jag grät senast, men du fick mig inte att skratta heller. Sen kallade du mig för Elsa. ”Du heter ju så”, sa du när jag släppte din hand och såg dig i ögonen.


(Now you drank your coffee
The moon is here
And what did it bring?
I want you here
The bridge is falling
I need you here
Yes, turn around
And disappear)


Såklart att du aldrig skulle förstå, vad hade jag tänkt mig?
Katten kom tillbaka och hoppade upp i min famn. Det hade slutat regna och solen kom fram. Det hade varit vår sol. Den sken åt oss, sa du.


(You think a lie,
Doesn’t it feel good?
Then tell me dear,
Doesn’t it feel good?
When the sun always shines on us)