så det är därför man känner sig
hel
halv
kvarts
fjärdedels
åttondels
osv...
man tar sig ton och livet trycker till

man låter
klingar ut
efter ett tag

kvar blir ett hål i tystnaden
innan den äts upp
av en tondöv
mur av ljud

man vet inte innan vilket tempo
man förväntas hålla
lika lite vilken oktav man får sig tilldelad

har man tur får man vara med i dur
eller så kastas man in i ett gräsligt moll

vad skiljer oss ut?

är vi del av ett ackord eller får vi vara den unika tonen
för ett ögonblick ensamt klingande

livet är en melodi
vissa spelar
andras spelas

se bara till att bli en redig hit
och våga ta sig ton