Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

På en bro

På en bro står jag
den är mycket lång
vid det ena brofästet
föddes jag en marsnatt
för mer än sextio år sedan

Jag har varit på väg länge nu
ibland har jag haft sällskap
på min långa resa
men nu går jag ensam
jag vandrar långsamt
jag vandrar stilla

Varför skulle jag ha bråttom
förr eller senare
når jag ändå fram
till andra sidan
till min slutpunkt
i livet




Fri vers av Gunnar Norrman
Läst 509 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2009-07-08 07:53



Bookmark and Share


  sulimaa
Så sanna ord om livets resa...vackert uttryckt...
2009-08-07

    Bodil Sandberg
Den här dikten sparar jag som ett finaste kloka superba bokmärke..tack!!!!
2009-07-10

  Carola Bouvin
Ja alla har vi våran bro att vandra fram på, finns som du säger ingen anledning att skynda, då vi ändå möter slutet förr eller senare, men det kan vara gott att ha någon att hålla i handen på vägen. Fin text!
2009-07-08
  > Nästa text
< Föregående

Gunnar Norrman
Gunnar Norrman