Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Skiljda vägar

Vårt beslut
Att gå skiljda vägar
Det tog min kraft och gav mig smärta
Din väg, gå den och låt den bli fin
Leda till kärlek och lycka och framgång
Låt det för min skull växa en blomma vid din vägkant
Minns den och låt den vara jag
Men låt den växa där på kanten och gå förbi den
Vänd inte om
Plocka inte blomman
Den kommer att vissna




Fri vers av Fia
Läst 363 gånger
Publicerad 2005-10-03 06:26



Bookmark and Share


  Eduardo
får en bild av ett förgängligt/gäckande minne om han plockar upp blomman... du önskar honom all lycka... men minnet skulle tära på honom, han skulle se den dö i sina händer... hmm... tog ett tag, men inser det fina i dikten... Och den är väldigt bra!
2005-10-15
  > Nästa text
< Föregående

Fia