i regnet
på ett otäckt humör
under trasigt paraply
bakom träden utan löv
omkring stadsdelen där det hände
mellan slättens glesa och centrums något tätare

medan solen håller på att gå ner
efter att gatlyktorna tänts men
innan färgen försvunnit från oupplysta platser
precis när horisonten skulle kunna vara på vykort
om den haft något naturskönt under sig

syns ett blinkande ljus på himlen
en tidig stjärna
en farkost ett svävande piratskepp
en brinnande sten på väg mot sin krater
ett rotationssymetriskt rymdskepp
vars gröna besättning hjälpligt försöker tolka
sin senaste passagerares östgötsk-jordiska

en liftare som sträckte upp tummen
ett barn som ställde sig frågande till det mesta här i världen
vilket ändå borde vara en hyfsad utgångspunkt
men som nu lämnar världsliga bekymmer till ljudet
av en startande gammal minibuss
mot stjärnorna som verkligen börjar synas där uppe

och jag står kvar på marken
med mitt taskiga humör
och paraplyet som jag fäller ner
för om stjärnorna eller regnet verkligen börjar falla
så är det inte till någon större hjälp