Slätten var torr och vidsträckt och enormt ödslig. Den sträckte sig mot oändligheten från baksidan av huset. Vid tidningsbrevlådan stod min prickiga häst bunden. Han tog tidningen i munnen och vi galopperade i väg mot horisonten i solnedgången. Min älskade satt med sin pipa i gungstolen på verandan när jag red i väg. Sömnens mjuka linjer smög tyst över hans kinder när jag äntligen kom tillbaka. Den kära fålen som jag släppt lös sprang frustande mot sin krubba. Jag bar min älskade över tröskeln och la honom på en pläd framför spisen. Han drömde lyckliga drömmar och andades i små pustar mot min kind. Hela världen var mild och kärlekssånger kom smygandes i vinden från de blå bergen i fjärran. Vi somnade och hela världen sov. Geometriska mönster av regnbågens alla färger strök över våra ögonlock.