När natten täcks av snöns vita slöja,

tar hjärtat det nästan som en förolämpning.

I oktober, ja, och i november det passar,

men våren borde ha kommit i slutet av april.



Luften byts ut på morgonen, kall och klar,

inga ullstrumpor att värma de bleka benen.

Vi tittar ut och hoppas på solens lena famn,

medan vi drömmer om en sommar som aldrig tycks komma.



April rusar förbi, dagarna flyger,

och jag märker knappt hur tiden försvinner.

Från balkongen ser jag, i tyst betraktande,

hur snöflingorna sakta faller och smälter i vattnet.



Så vi ses senare, ni blöta själar,

i vårens fest där vi alla samlas.

Trots kylan och snön som oväntat faller,

väntar vi tillsammans på sommarens varma kaller.