Mångfacetterad förvirrad själ
Demonerna viskar om
Sanningen jag vill förtränga
De vill dig inte väl
De visar alla minnen
Jag försöker döva och förvränga

En mask för alla väder
Tårar göms i regnet
Jag önskar det min vän
Försöker få dig att förstå
Jag kunde aldrig tänka mig
Hur långt det kunde gå
När själen gått ur led
Och mörkret faller på

Jag kastar mina kläder
Står naken inför världen
Försöker vara objektiv
Önskar att förstå
Vår mening med vårt liv

En tid för varje öde
Det borde handlat om
En drog för varje känsla
Bedövas gång på gång
En vandring utan mål
I avgrund och misär
Det är på denna plats
Visdomen jag lär

Historien lika ful och djup
Som ärren på min kropp
Tiden lika förvriden och betydelselös
Som den sista strimman utav hopp

Till de som är kvar där ute i kylan
Vandrar samma väg jag vandrat
Den är lång
Där dövas nu en känsla
En allra sista gång