Av Julia Engström.

Ska det finnas mening och struktur?
Kanske är det bra med en armatur?

Jag gillar när det bränns.
Gärna sådär så det känns.

Det kan vara alltifrån löv i vinden.
Till ensamma igelkottar under linden.

Om de svartaste av tårar.
Och de soligaste av vårar.

Eller om det enkla vardagsgrå.
Som hur vi får dagarna att gå.

Måste dikten inneha tuggmotstånd?
Är det inte skönt att vila sitt förstånd?

Att bara njuta lite av mjuka ord.
Nja, jag föredrar dem råa med jord.

Sådär okokta och fräna.
Men likafullt vackra och väna.

Jag tror och vet att ordet är fritt.
Det vackraste ordet är ditt.

Men för mig blir det ingen armatur.
Jag vill inte känna mig som ett djur i bur.

Jag vill både smyga och dundra.
Jag vill att ni förundras och undra.