Sakta går jag längs stigen.

Jag fäller upp kragen, det känns kyligt.

Borta är den ljumma sommarvinden, det är höst.

Himlen ovanför mej är alldeles ljusblå.

Ja den har samma färg som dina ögon.

Det första jag såg hos dej var dina ögon.

När dom glittrade mot mej så underbart då du log.

Men himlen glittrar inte som dina ögon.

Ovanför mej flyger flyttfåglarna undan hösten.

O jag vill be dom flyga till dej o tala om att jag längtar efter dej.

Att hösten är dubbelt så tom o kylig utan dej.

Jag vänder hemåt för borta är den ljusblåa himlen,
den har blivit grå o kall.

Snart är regnet här o då sköljer regndropparna bort mina tårar
av längtan efter dej en vanlig höstdag.


Barbro 18/9-81