Lämlästad,
Ärrad,
Stygn.

Min själ är sarjad,och nu är mitt yttre öppnat för att allmänheten ska se mitt inre.
Min 7de operation är avklarad och nu är en 8de på tal.
Men jag tror dom skar upp min själ denna gången.

Eller är det mitt kala huvud som får min själ att tro att det är okej att släppa fram dessa tankar.

Mitt minne försvinner mer och mer,Ändå kommer alla minnen om DOM upp.

Alla minnen som håller mig vaken om natten,som får mig att känna mig mindre värd som människa.

Är det bara dom som ska komma tillbaka,så vill jag glömma allt!



Nu plats,ny chans,nytt liv.
Ändå,ja ÄNDÅ så har jag svårt att hålla mitt mörker på avstånd.
Den kryper förbi vägspärren.
Jag har fastnat i minnet från en mardröm,en mardröm som tidigare var mitt liv.
När jag berättar om det för de få så känns det som att jag ger en filmrecention om en fruktansvärt hemsk självbiografi baserad på en bok,Men stegen därifrån får mig att vakna ur min dröm och tar mig till den bittra men sanna verkligheten att det är MITT liv jag talat om.


Jag är en spalt på sista sidan i lokaltidningen.
Den sidan som ingen läser.

Jag är den glömmda mjölken i kylen där datumet gått ut.

Jag är en vandrande teater i peruk.

Jag har tappat bort mig själv.

Jag har glömmt vem jag var,den jag är,den jag vill vara!