Jag vet inte vad jag ska säga, jag är helt stum. Min hjärna har tagit över min kropp. Kan inte säga något, bara tänka. Tänka på dig och oss. Fan, det gör så ont. Varje gång jag ser dig på andra sidan skärmen så tänker jag ''så nära men ändå så långt bort''.
Jag saknar dig. Jag vill skrika. Mitt hjärta gråter. Vill krama dig, kyssa dig, känna din närhet. Men det går inte för du är där och jag är här. Men älskade du, om allt löser sig så kommer jag snart. Håll ut. Vänta på mig.
Jag hoppas av hela mitt hjärta att det löser sig för annars går jag sönder. Bit för bit, helt trasig. För jag saknar dig så, min ängel utan vingar.