Moa trillar
Kastar sig över stället som hon en gång vilat på
Med händerna fångar hon sig själv
I dimman emellan stoff och brus
Mörker slinker sakta in
Det lilla ljus som dröjer kvar kvävs sakta men säkert
Huvudet spinner runt
Tankar svävar högt och lågt
Marken är inte hård den är mjuk
Smala vägar går under hennes rygg
Visar musklerna var de hör hemma
Snälla är då molnen över henne
Skänker henne stilhet med svag doft av dagg
Inte är hon förvirrad när allt kommer omkring sig