Jag såg dig idag.
Jag mådde extremt dåligt.
Du ger mig inte lycka längre.
Du ger mig stress och ångest.
Du är en distraktion från mitt riktiga mål.
Du kom fram till mig idag men jag vill inte ha dig.
Jag ville inte känna din närhet.
Förr älskade jag att ha dina ögon på mig men nu vill jag få bort de.
Du dränker mig i en obeskrivlig oro, den oro en katt kan känna i en främmande närvaro.
Allt jag ville göra var att gömma mig.
Jag är inte trött på dig utan på livet.
Jag vill att du ska smaka på mina kinder. Då kommer du förstå vad jag går igenom.
Mina kinder smakar salt.
Det är vad som händer med en ung kvinna som snart har varit deprimerad i 4 år.
Hennes kinder kan endast smaka salt.
Jag vet inte om du hade gillat det. Du verkar vara en man som föredrar socker.
Jag är inte en kvinna, stark nog för att måla mina kinder i sockervadd.
Vad som krävs från min sida är acceptans.
Vad som krävs från din är förståelse.
…
Ibland funderar jag på om allt jag känner sker i min hjärna. Tänk om jag har blivit kär i en dröm?
Jag måste egentligen hålla mig borta från dig så mycket jag kan under ett tag.
Jag hoppas att du förstår det.
Jag hoppas att jag kan acceptera det.