Idag går jag i dina skor
ett par av många flera
Vi var så himla lika i sättet
i hur vi tänkte
energin i rummet vi båda alltid kände
Såklart var även fötterna våran lika små
”Vill du ta hem några skor?”
Självklart sa jag ja
En fråga som annars vore så typiskt dig att föreslå
I dem tänker jag genom livet gå
lika modigt
lika passionerat
lika självsäkert
som dig
Tänka på det fina som varit
på alla upplevelser vi delat
Smärtan jag känner inför tanken
på det vi aldrig mer kommer att få uppleva

Den 29 mars 2022
Datumet mitt hjärta fick den djupaste repa
Allt gick så fort
Året av oro och väntan
upplevdes plötsligt lika kort som en vecka
Förloppet från början till slut
är nu allt bara en dimma
Tiden står nu stilla
när jag ser dig i sängen ligga
I den palliativa vårdenheten
där ingen kan vinna
Cirka en timme sedan jag på jobbet var
där jag i datorn pilla
i en verklighet som konstigt nog blivit normal
”Hon har gått bort”
Det kom inte som en chock
När jag såg dig ringa hade jag redan förstått
För ofattbart för mig att där och då brista
Slängde på mig min jacka
sprang lika fort ner för trappan
Gick med snabba steg med bara er i mitt sikte
Utan att ändra tempot det minsta
med en känsla att jag någonting kunde missa
Att jag verkligen behövde komma fram
att jag måste hinna
Ingen tid fick jag spilla
Men hinna till vadå?

Framme i rummet är det omöjligt att inte brista
Du ligger där i sängen omgiven av familjen
Eftermiddagssolen lyser in genom persiennerna
våren är i luften
Det var ju bara några dagar sedan
vi tog den där fikan ute i solen
Det hade varit en helt vanlig familjeträff
om du plötsligt inte var borta för evigt
Snälla kom tillbaka
Universum
varför detta hänsynslösa?
Ger oss alla ett liv där vi är så himla hjälplösa
Här vi vandrar för att se varandra förblöda
Men det är ju det vi alla vet om och har lärt oss
att livet en dag kommer att passera

Man föds och man dör
det är det mest normala
Så många dödsbesked jag genom livet har fått beklaga
ändå känns detta så fruktansvärt långt ifrån det normala
Jag vet vad du tänker
det är ingen logik som går att försvara
Men jag ville ju ha mera
Trots att samtalen våra flera timmar kunde vara
så har vi så mycket mera att dela
Från en fråga till ett svar
till en timme av allting vi i hjärtat bar
Vi hade alltid så mycket att säga
aldrig var du förutsägbar
Jag undrar om du var rädd
vill veta vad som pågick i dina tankar
Jag tror du visste att en familj aldrig blir densamma
när en moder försvinner
och endast familjefar är kvar
Trots sorgen i mitt hjärta
kommer tanken av dig alltid väcka
mer ljus än smärta
Så många vackra minnen ingen av oss kommer glömma
Tänk att du livet mitt fick nöjet att följa
från att jag var 19 till 27
från tonåring till vuxen
Så många banor i min hjärna
du varit med och skapat
Men det är så mycket mer av mitt inre
som hade funnits för dig att lära

Nu sitter jag bredvid dig i rummet
vars lampor någon släckt
Ett stearinljus står tänt på bordet
förfinar tid och rum
det är eldens unika effekt
Den gör allt lite varmare
främst mindre otäckt
De har gjort dig så fin
En vit klänning hållande i en ros
En sådan vacker tragedi
Så fridfull
Så änglalik
Vi kan alla nästan skymta ett leende
Jag kan bakom mig höra ljudet av sorg
anar tårar som strimmar
Händerna dina var alltid så varma och lena
nu är de bleka och torra och en aning stela
Ändå vill jag fortsätta hålla i dem
aldrig släppa taget
Sprickorna på dina små händer
får min själ att smärta
Jag håller i dem länge
delar med mig av min värme
till tårarna snart är slut
Förstår inte hur de kan bli färre

Tänker tillbaka på gården din
där du i skuggan alltid satt
runt bordet där vi alla alltid något gott åt och drack
i sommarvärmen där resten av oss sola
Körsbären så goda från trädet som blivit mogna
Tiden innan någonting elakt fanns att bota
tiden innan vi visste
att någonting dig kunde hota
Cancern tog dig så aggressivt
En match omöjlig för dig att besegra
Sjukdomen som kan drabba både dig och mig
en sjukdom omöjlig att kontrollera
Lönlös att försöka vinna över
hur mycket man än presterar
Vi tror att vi kan styra våra liv
tills dagens vi inte någonting kan planera
Vi tror att vi skutan styr
när det i själva verket är livets lotteri

Låt det då vara min lott
att fortsätta dela framtiden min
med sonen din
Han som är dig så lik
en självklarhet att han blev så fin
Så fylld av karaktär
så smart och genuin
Inte konstigt att han fick din gåva
att i varje rum kunna känna av energin
Kärleken vår kommer aldrig att blekna
vi kommer att för alltid dig hedra
Kanske kollar du ner på oss och ser
kanske omger du oss och ler
Då vet jag att du hade varit stolt över oss
stått vid vår sida i allt knasigt som sker
Men trots denna smärta
trots vår förlust
Ska vi fortsätta livet leva
med dig för alltid i våran minnen
för alltid i våra hjärtan
I dina skor kommer jag att fortsätta gå
Lika stadigt
lika värdigt
lika modigt
som dig
För alltid lika älskad
För alltid lika saknad
Denna text är tillägnad dig
min fantastiska svärmor.