Hon placerade klädnad mot hela världen,

som att synas vid kropp skulle

lämna henne till konturer.

Hon ville vara varm mjuk och upplöst

Nästan som en mossa vid stam.

Hon mindes hur hennes ögonkast sträckte sig

upp, ut och mot.

Den natten lämnade sitt vid dystra temperaturer

och norrsken som gränsande mot blått.

Det var den vilsammaste natten Hon fått.