Mina ben är inte stadiga på den grönskande ängen, och kvinnan från dalen är den länge borta. Jag känner mig snygg för det som aldrig kommer hända. Jag är glad för det som aldrig hänt. Att hon frågar mig hur livet speglar sig i mina ögon får mig att känna för mycket. Jag önskar mig en kyss från hennes själ, men det är inte tillåtet. Hon har en annan, en annan som har det ytliga. Men det är inte boken med vackrast omslag som sörjer, det är jag. Kostar det ett nytt perspektiv så vill jag fråga henne hur livet speglar sig i hans ögon. Något att fundera på.

Julia, vem tog hand om dig när isen låg stilla och marken under dina fötter inte var stadig? Räven stannade till för att berätta något men då var du inte kvar. Min version av dig flyter längre ifrån verkligheten var dag och vi var födda i fel tid. Jag kan inte fäktas, aldrig ta en riktig strid. Julia, ta hand om mig tills jag åter gör bort mig och du åter måste lämna mig. Du är min sol|stråle.