Du öppnar dörren till vad du tror ska vara livet
Men vem ska kunna klandra dig
Du är ett barn och du tar allt det där för givet

Där sitter morfar med huvudet sänkt till bordet
Men vem ska kunna klandra dig
Du förstår vad som hänt innan du yttrar ordet

”Morfar, vakna morfar”, morfar sover evigt
Men vem ska kunna klandra dig
Sånt förstår bara såna som redan levit

Morfar kommer aldrig tillbaka men synen gör
Men vem ska kunna klandra dig
Voro du äldre hade du vetat att allting dör

Allting har sin tid men sorg varar som för evigt
Men vem ska kunna klandra dig
Sådant vet bara den som redan har levit