Hur moderiktigt sorgliga är inte de tidiga dikterna!
På deras klippta gräsmattor och häckar faller snön.
Regnen slår mot presenningarna på deras verandor,
Där de uttråkade barnen sprider sig på söndagsmorgnar,
Spelar på favoritappen innan deras föräldrar går upp.
Rimmen, metrarna, hur de förlamar!
Vem går ut på sina gator ikväll? Ingen.
Dessa småstäder, där all trafik stannar vid tjugotvå.
Handlöst samlar sedan gatlyktorna mal
Och de bleka mannekängerna väntar inne i mörka butiker,
Avklädda och redo för mäns drömmar.
Nu den långa tystnaden.
Sedan börjar det igen.