Dom kastade ut oss i natten och likt illaluktande kackerlackor splittrades vi åt alla jävla håll och kanter. Jag och min enda vän från arresten slog oss ned under en gatlykta. Han berättade sina spådomar, han var som oraklet i Delfi. Om oraklet hade varit ett vinfyllo. Vi var attackerade av myggor och oraklet dödade tusen men det hjälpte inte, dom knullade för fort. Han delade ut dödsdomar med sina grova och såriga arbetarhänder, som sett för mycket, för länge. Jag dödade inga, jag är mer för en good clean fight, lev och låt leva, hela den biten. Oraklet hade funnit äkta kärlek, sån där kärlek man aldrig ska stå i vägen för. Arrestvakten hade en soft spot för oraklet, hon gav honom Pasta Alfredo med tomatsås. Det är ingen tomatsås i Alfredo sa jag, men det var visst hennes egen röda sås, den från skrevet, om du förstår vad jag menar. Oraklet blandade ihop en cocktail som kunde döda en häst, men ett järn är ett järn. Sen vandrade vi längs Greklands nattsvarta gator. Är du rädd för döden, sa jag. Döden är enkel, det är livet som är en jävla bitch, sa oraklet. Asätarna cirkulerade ovanför oss, som ett omen om vart kvällen kunde bära hän om vi inte var på vår vakt. Vi kastade stenar mot dom och mot månen och sen var det inte vårt problem längre. Skit i stenarna, dom vet vart dom ska. Arrestvakten sa att oraklet påminde om hennes mosters hund, men ingen hund på det här klotet i rymden kan blanda cocktail så som oraklet kan.