26 år gammal cyklandes till arbetet som förväntades bli en helt vanlig dag.
Morgonmöte med tekniken, teorilektion senare på förmiddagen. Lunch i mässen. Fysträning för att vid 16 tiden flyga ett eget lågflygningspass i mörker som navigationsövning.

Jag hade kollat upp kartor,väder och memorerat närbelägna landmärken som var ljussatta. Hade ingen aning om vilket väderstreck flygningen gällde men gissade på lågflygning över Vänern. Upptagning över Värmlandsnäs och på 200m höjd flyga en bana över Värmland och Dalarna. Passet skulle vara ca 1,5 timme.
Jag kände mig väl förebredd, både för teorin och flygningen.

Klockan 11:30 började teoripasset vi var 5 piloter som skulle gå igenom nödrutiner vid händelse av motorbrand och/eller motorbortfall med påföljande utskjutning på låg höjd.
Major Lennartsson som höll i lektionen hann föreläsa i ca 15 minuter innan han blev hämtad av en underrättelseofficer. Inget ovanligt i det. Vi piloter fortsatte vår lektion på egen hand och diskuterade ämnet. Major Lennartsson dröjde, det gick en timme kanske mer, vi började undra om lektionen blivit inställd.

Vi kom överens att gå till mässen för en gemensam lunch. sannolikt skulle vi träffa på Lennartsson i någon av korridorerna eller i matsalen rentav !

Då kom larmet. Via högtalarsystemet hördes "Beredskaps larm " "Beredskaps larm" - - "ingen övning" utropade flottiljvakten som hade befogenhet att utlysa larm.

Vi tittade häpet på varandra... va!??

Ahh... "det vanliga" utbrast en av mina kollegor. En lite kryddad övning bara för att få oss på tårna denna disiga mörka Oktoberonsdag - vi skrattade till och begav oss till orderrummet,där vi skulle få information om denna något oväntade övning.

Vi steg in i rummet och märkte genast att något inte stämde, även division Filip Blå var kallade till samma möte. I rummet satt översten tillika flottiljens högsta chef. Bredvid Översten satt övrig flottiljledning inklusive major Lennartsson som avbrutit sin lektion. Det var bistra miner vid podiet. En iskall känsla präglade rummet.

Översten tog till orda. "Mannar, vi har ett skarpt läge i Sverige" började han.

Sedan berättade han om det inträffade. Att en Sovjetisk ubåt stod på grund i Karlskronas skärgård. Att ÖB hört av sig och beordrat skarp vapenlast vid kommande flygföretag.

Lysgranater,motmedel och Sjömålsrobot RB04 skulle apteras och klargöras. "För att kunna användas med full verkan om situation så kräver" sa Översten med en något släpig och eftertänksam röst.

Dödstystnad präglade rummet. Ingen sa någonting. Till slut fråga en av mina kollegor. - När startar vi ?

Svaret var iskallt. " Ni startar när ni får order"

Tekniken var nu i fullfärd med att tanka flygplan. Hänga upp beväpning. Vi piloter tog på oss våra överlevnadsdräkter samtidigt som vi fick veta att vi skulle kvittera ut våra personliga vapen (pistol). Dessa hölls normalt inlåsta men var alltid färdiga att delas ut i nödläge vilket det nu inte längre var någon tvekan om.

Det blev en lång väntan med otaliga möten, föredragande av analysrapporter om det det aktuella läget, geografin, väderleksutsikter etc. Vi blev informerade att samtliga försvarsgrenar involverats och genomgick liknande procedurer.
Några kollegor från andra flottiljer hade under dagen gjort överflygningar över ubåten på låg höjd för att ta bilder och för att visa den Sovjetiska sidan att man från Sverige tog händelsen på största allvar.

Under den sena eftermiddagen kommer nya alarmerande uppgifter. Försvarets Radioanstalt, FRA, kommer med uppgifter om att en Sovjetisk förmodad undsättningsstyrka är på väg mot Gåsefjärden. Bestående av ett flertal fartyg ur Sovjetunionens specialförband baserad i Polen och Kaliningrad.

Sovjetiska Fartyg med för dagen okänd bestyckning och besättning. Situationen börjar bli kritisk. Divisionsledning ger en sk förorder att omedelbar startorder kommer sannolikt att utfärdas inom 60 minuter. Flygpnaet jag ska flyga en AJ37 Viggen har bestyckats med extratank 600l, motmedel samt två Småmålsrobotar "Rb04" på vilka jag har fått specialträning sedan krigsflygskolan F5 och typinflygningen på flygplan 37 "Viggen".

Vi skyndar till flygplanen. Klockan är 17:45 det är mörkt.Det blåser byiga vindar. Det är disigt. Strålkastarnas sken reflekteras mot den blöta asfalten. Regndropparna på den uppfällda huven ser ut att gnistra som rinnande kristaller. Jag klättar upp i flygplanet. Blir assisterad av en värnpliktig flygplan/vapen mekaniker. Han bekräftar fulla tankar,motmedelkapsel och två "gula"(skarpa) Rb04.

Jag skriver en signatur i loggboken. Mekanikern ger mig en klapp på axeln. Med allvarsam min klättar han ner för stegen. Stegen tas bort. Jag fäller ner huven. Huven stängs och jag låser. Nu känner jag mig ensam, väldigt ensam. Samma procedur utförs i tre andra flygplan. En fyrgrupp från vår flottilj är beordrad av ÖB att starta. Mekanikern snurrar med fingret. Signalen betyder Motorstart. Jag ger tummen upp och kopplar in startturbinen. RM8A Motorn startar långsamt snart har jag N1,N2, TGT och övriga normala värden.

Vi har fått färdplan i förslutet kuvert, krypterad telex direkt från försvarsstaben. Avkrypterar och Programmerar in rutten i flygplanets navigationssystem. Vi ska flyga lågt över Småland och ut över Östersjön …väldigt lågt . Över Östersjön skall sedan vidare instruktioner erhållas från stridsledning STRIL.

Taxar ut i den mörka kvällen, radiotystnad är beordrad.

Vi startar som vanligt i rote-formation. Två flygplan vinge vid vinge. Jag flyger rote 2a i den första roten som startar. Min identifieringskod är "Filip Röd 2 ".
Min roteledare kapten Hansson en 42 årig mycket erfaren flygare flyger under koden "Filip Röd1".

Vi startar 18:45. Norrut låg höjd är beordrad planar ut i högersväng 180 grader på 175 meter över Vätterns svarta vatten.Fortsätter söderut. Ljusen från Visingsö passerar snabbt på vänster sida. Flyger syd kurs 172 grader. Höjd 175m konstant fart 600km/h är beordrad. Flyger in över land strax öster om Jönköping. Vidare Sydost över ett becksvart Småland. Passerar väster om Nässjö och Vetlanda. Undviker tätbebyggda områden för att undvika "buller över stad".

Rote ettan har kontakt med stridsledningen jag följer och mallar in 50 grader bakom. Det är turbulent, det är "kyttigt". Flygplanet hoppar till då och då det är svårt att hålla den exakta positionen. Ibland är det svårt att se ledarens led-ljus vilka gör roteflygning möjlig under mörker.

Klockan är 19:57 och vi ska gå ner till 50 meter och "snudda" Ölands södra udde för att sedan svänga norrut och invänta ny kurs. efter ca 5 minuter kommer en styrorder sväng höger 180 grader vi bankar skarpt över Östersjöns svarta hav. Ljuset från några fartyg blixtrar snabbt förbi vilka vi passerar över .
Vi flyger vidare söderut. Jag tänker snart är vi i Polen.

Nu kommer nya kursdirektiv sväng 90 höger västligkurs 270 kurs mot identifierat mål. Robotarna aktiveras till radarlåsning och armerat skjutläge.
Hör över radion att den andra roten ligger 2 minuter bakom med samma kurs höjd och hastighet.

Jag svettas, pulsen är hög men samtidigt känner jag ett extremt lugn och koncentration. Vi har nu fått våra slutgiltiga order. Fyrgruppen är ÖBs överraskning ifall den Sovjetiska armadadan skulle gå in på Svenskt Territorial vatten. Ordern är avfyra robotarna från 50m höjd distans 900m stig till 100m sväng kurs 90 grader , fart 900 km/h och flyg till tillfälligbas sk. T- bas för ev. omladdning och tankning.
(T-bas under dessa förhållanden betyder landning på en landsväg "någonstans i Södra Sverige". T-bas landningar är alltid en utmaning men nu ännu svårare pga av mörker dis och blåst)

Nu är båda flygplanen kopplade mot stridsledningen som beordrar "insatsläge om 10 minuter - avstånd 83km". Jag märker att rösten nästan brister hos Stridsledningskvinnan som läser ut våra order.

Hjärtat bankar. Det allvar. Hör över radion andhämtningen från Kapten Hansson som flyger Rote 1an. Jag tänker inte. Koncentrerar mig på positionen bakom R1 samtidigt som jag tittar på radarn och ser tydligt ekot av armadan som ska bekämpas.

Bekräftar Insatsläge. Justerar in höjden 50m. Drar av lite på dragkraften 500 km/h ska råda. Samtidigt som vi väntar in Rote 2 som ökat farten och ska ligga med 30 sekunders separation.

Då hörs kommandot. Flip Röd 2 Avbryt ! Filip Röd 2 avbryt !!! Vaa ?!! Jag känner stor förvåning blandad med lättnad. Just då kommer nästa order:

"Flip Röd 2 - Filip Röd 2 - Full identifiering, säkra vapnen. stig med full Ebk till 1500 - bekräfta".

Jag bekräftar samtidigt som jag blixtsnabbt säkrar och stänger av radarlåsnig.

"Filip röd 2 avbryter, säkrar, identifiering aktiv. EBK3. stiger 1500"

Samtidigt som jag bekräftar ser jag Rote 1 slå på sina antikollisionsljus, lanternor och ser att efterbrännkammaren tänds. Jag gör samma procedur och och flygplanet stiger snabbt och vi planar ut på 1500m över hav samtidigt som jag släcker ebk:n
Den andra Roten har fått liknande instruktioner men flyger ut på en lägre höjd och en något östligare kurs. Allt för att undvika buller över land och eliminera kollisionsrisken..

Över radion hör jag kapten Hansson "Filip Röd 2" vi har order att flyga hem.
Ingen vägbaslandning denna gång !"

Just I det ögonblicket förstod jag ingenting. Var det ändå bara en övning eller vad ?
Men jag kände en stor lättnad. Många människor hade kommit att dö om vi hade fortsatt anfallet. Hur hade det Sovjetiska svaret blivit ?

Efter landning och den efterföljande debriefinen fick vi informationen att den Sovjetiska armadan hade saktat in för att stanna helt strax utanför Sveriges territorialgräns. (400m)
Kustartilleriet KA stod redo att angripa likaså den svenska marinen hade order att torpedera om armadan inte stannat efter att Rote 2 hade skjutit sina robotar

"Lurspelet" att flyga runt Öland och snurra lite var att ifall armadan hade gått över Svenska gränsen så skulle fyrgruppen komma in från Sydost som ett fullständigt överraskningsmoment. ev att Sovjet hade sett oss på sin radar, jag vet inte men tror inte det då vi hade motmedel mot radarupptäckt.

....eller så fanns det underrättelseinformationer som nått den Sovjetiska sidan om att fyra tungt beväpnade 37:or var på väg och redo att anfalla samtidigt som KA och den Svenska Marinen stod redo. Jag vill även tro att Svenska regeringens och försvarsledningens beslutsamhet spelade in att det blev en "fredlig" lösning på krisen.

Efterspelet kom att bli politiskt. Jag vill med dessa rader berätta hur en enskild soldat i det Svenska försvaret hade till uppgift och förväntades att göra.

Varken jag eller någon av mina kollegor hörde någonting form av ett tack eller något sådant från försvarsstaben. Vi riskerade våra liv den natten.
Det är så systemet fungerar den enskilda individen (soldaten) är föga värd. Han/Hon är bara ett nummer ett efternamn en grad i ett större sammanhang.