han föraktar asfalten och hjulet
han som burits fram av vindar

färdats över himlens djupblåa mossa
sett stormars varnande fanor

kämpat mot molnens kraftfulla lungor
sett in i åskans svarta sotbrända ögon

isats av stratosfärens rökblåa mantel
förundrad sett hur stjärnor störtar


… så bara för en dag, få flyga högt
över jordens gröna mosaik

där ensamheten bor utan att smärta