Förut var det jag som var din vän och du var min. Så roligt vi hade det ihop. Du gav mig smeknamnet som jag sedan bytte till. Du gav mig vänskapen och jag blev till som en människa som äntligen dög. Jag har så mycket att tacka dig för. Kanske är det därför jag saknar dig så. Du lärde mig allt om mig själv och jag ville inte släppa taget om dig. Du var en som brann för alla andra och tillslut brände du dig och knuffade bort mig. Kanske jag bara var en som tog utan att ge, utan att egentligen se. 

För det jag säger förlåt.