Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Han.

Han skruvade på huvudet

och hans lockar lekte
längst hans rosenröda
kind,

sätt dig ner, sätt dig ner.

i bakgrunden kunde jag
höra spår av ett fullsatt
bibliotek,

böcker lämnade sina platser,
omslag blev sedda och
bekräftade

(han fångade min uppmärksamhet,)

han kom emot mig, i en soffa,
som kändes som den största i
världen, innan han slöt sina
armar om mina

omslingrade, och jag viskade,
jag tycker om dig,

allt blev tyst,

Hans lockar lekte,
mot min kind.




Fri vers av Silverstjärna
Läst 377 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2013-10-22 20:21



Bookmark and Share


  Burn

väldigt fint slut med de fem sista raderna, särskilt de tre sista är oerhört bra; där skapas en stämning och en närhet som perfekt avslutar dikten. det bara är där. stunden, känslorna, närheten, allt bara möts och är i det.
2013-10-29
  > Nästa text
< Föregående

Silverstjärna