Hej du lilla 17-åring
det dansade höstlöv i ögonvrån
idag bredvid den grå gångvägen
eller var det vi minus tio år
som rusade förbi i ditt flickrum
i ett ögonblick av återblick
rummet du flyttade ifrån

Det kanske var vi sekunden
innan ovetskapen bröts
du i en lekparkmed rödmålat staket
och jag i en flerblommig klänning på blå botten
på en kulle av asfallt
jag var nyinflyttad och du
var ett par ögon att känna sig trygg i

Eller så var det vi på den tid
då vi var 11-åriga musketörer
vid ett köksbord med julsånger
som musköt och översockrat fruktté
som aldrig blev uppdrucket
som vårat alldeles egna och
ogenomträngliga sköldelexir

Möjligtvis var det vi i ett lågstadieklassrum
med blicken fäst utåt genom samma fönster
långsamt betraktandes den första singlande snön
och som när klockan blev lunch
sprang ut genom en röd dörr
och magiskt synkroniserat förvandlades till
vinterklädda lejon som duschade under granarna

Eller det kanske helt enkelt bara var ett par höstlöv
deprimerat dansandes i vinden
som för att klargöra den
definitiva tomheten i sina steg
och omöjligheten att återigen
få leva bara för att få skratta åt
långa damer i pennkjolar på bussen

Hej du lilla 17-åring
jag vill ge dig en tidsmaskin
och ta med dig tillbaka till dina
persikofärgade väggar
då jag såg tjock ut i min vinterjacka
och jag önskar att vi åter igen
var bara tio år