fönster utsläcks
hennes säng står tom
bergsmassiv och snårskog
kastar sakta ut sig

i bersån på baksidan av huset
ligger flickan ensamt vaken
hon är på upptäcktsfärd
utom stadens räckhåll

täcket viras närmare, närmare
Lisen läggs tätt intill, till rätta
äter en av kakorna hon tog ur burken
sparar resten, utifall att -

döper stjärnorna och flygplan
räknar satteliterna och stjärnfall
men månen, månen?

nattens syrsor, vindens grenar
lyfter täcket
lägger armen under ryggen
plockar hårstrån ett och ett
hon ska aldrig mera sova

för stjärnorna och satteliterna
kastar täcket av sig
drar det strax igen intill, tätt, tätt

nattens syrsor, vindens grenar
men något stör, hon vaknar, något obestämt

först när flygplansbullret återkommer inser hon att himlen varit stilla
först när flygplansbullret återkommer inser hon att himlen aldrig annars -