kanske,

döda små flugor
föll
från mina fingrar,
där fåglar
flög in
och tog för sig
sekunder,
minut
av det vita försköts,
där ett lila
blev gränsen till liv,
 

tog mitt synfält ur blick
Proserpina-pupill;

Pagliacci broderad i opressad snö,  

där det vreds
på en sko, kröp iväg
som ett spår,
till en kvällskurs i konsten att kvävas ifred.