När jag möter dina ögon fylls min kropp av ett rus. Ett rus bättre än allt annat i världen.

För i detta rus stannar tiden och allt jag ser är dina blåa ögon.

Vi ser varandras själar i detta korta ögonblick, båda vet.

Vi vet att det är nu eller aldrig.

Du tar min hand, ställer dig nära sedan du lutar dig fram emot mig för att kyssa mig men hinner försvinna innan våra läppar möts…

Jag vaknar upp.


Ruset är borta…

Anju <3